129 eller 621?

Måndagen den 13:e januari 2012, började med att jag steg upp okristligt tidigt: kl. 04.30. Jag är helt övertygad om att dessa två faktorer i kombination - att det var måndag och den tidiga uppståndelsen (nu när vi ändå är inne på okristligheter) från dödsriket - var det som gjorde att mina synapser stod på huvudet innanför pannloben när jag väl fick mitt hotellrumskort av receptionisten runt fyratiden på eftermiddagen samma dag. Det och ett måndagsexemplariskt sifferexcerserande av en i övrigt trevlig och väldigt tillmötesgåene hotellreceptionist.

Alla vi som någon gång tvingats ut i orienteringsspåret av en visselpipsdrillande facsist i träningsoverall under gymnastikspassen i skolan, vet ju hur svårt det kan vara att hitta, om man håller kartan upp-och-ned. Nåväl, jag kan säga att detsamma gäller för de pappersetuier i vilka korten till hotellrumsdörren sitter. Särskilt om receptionisten envisas med att skriva otydligt.

- Ah, tänkte jag, rum nummer 129, och som en glad, men tröttkörd packåsna, så släpade jag resväskorna mot hissdörrarna, glad att ändå snart få komma in på mitt rum och sträcka ut mig på sängen.

Jag hade fel, apropå numret, vilket du - kära läsare - givetvis har förstått vid det här laget. Det fanns, och finns fortfarande, inget rum 129, vilket receptionisten, pedagogiskt överseende, upplyste mig om. Utan det var ju rum 621 hon hade skrivit, något som jag, till hennes försvar, också hade förstått, om jag bara bemödat mig att vidga min horisont och tittat lite vid sidan av sifferfältet.

Så vad lär vi oss av det här? Vad är sensmoralen i den här historien? tänker du. Ja, sensmoralen, om det nu finns någon, är väl att man aldrig kan uttrycka sig väl så tydligt, för att undvika missförstånd. Ett luddigt budskap kan tolkas på mer än ett sätt, som i det här fallet, där både sifferkombinationerna 129 och 621, till sin form, är lika objektiva representationer av sanningen. Men där den ena tolkningen/sanningen faktiskt inte är vad sändaren av budskapet avsåg att förmedla. Och vad än viktigare är, är att vikten av tydlighet blir särskilt viktig om mottagaren av budskapet är ett tröttkört måndagsmongo. Ett måndagsmongo, som när han blir trött, ser världen, som om han såg på den (läs: bl a läser enkla instruktioner) genom ett par sugrör.

/Jazzmördaren