VILD SVIN?

Häromdagen passerade jag Sveriges mest folkäre knalles -Vild-Hasses - stånd.

Det var med djup sorg och tröstlös indignation som jag tvingades inse att inte ens vår mest folkkäre renkorvsmånglares PR-avdelning har undgått särskrivningssjukans epidemiska rovdjurskäftar. 

Detta var vad jag fick se.

"Ren hjärta" och "VILD SVIN"?

För er som ännu inte begriper, låt mig med följande illustrativa exempel visa på hur vansinnigt det faktiskt är att smyga in ett spatium mellan ord som egentligen är delar av ETT och SAMMA ord (flerord eller sammansatta ord).

Detta är en VILDMARK..



Det här däremot, det är en VILD MARK..

Ja, eller, det skulle ju ha kunnat varit en VILD MARK, om karln bara kunde se lite mer vild och galen ut (men nu hittade jag inga sådana bilder på den Finsk-Svenska personifiering av idiomen From som ett lamm. Ni får helt enkelt ha lite fantasi och föreställa er honom som vild och rosenrasande).

Förstår ni skillnaden?

Bra.

För övrigt är särskrivning ett hot mot miljön.

Föreställ er hur många hektar och vidsträckta tunnland skog som särskrivningar skövlar per år i och med onödig pappersåtgång. Lägg ihop allt ledigt pappersutrymme i de utrymmen som bildas i spatiumen/mellanslagen mellan ord som egentligen skulle vara samskrivna - bara för att man inte begriper en så enkel sak som att vi i Sverige tillämpar svensk, och inte engelsk, sammansättningsprincip i det svenska språket.

Så tänk miljövänligt - sluta särskriv och samskriv istället.

Jazzmördaren

Det är dags att syna kommunistkortet

Snacka om att man skjuter mygg med luftvärnskanoner när det finns kameler.

Här bedriver man häxjakt på Juholt, kallar honom Tjuvholt, när vi har en Prins John-regim i regeringen Reinfeldt och sheriffen av Nottingham, Anders Borg, som har tillåtit att det gemensamma, det som vi svenskar gemensamt äger via generationer av skattebetalares solidariska ansträngningar, åderlåts och dräneras i något som i bästa fall är den svenska historiens största kapitalförstöringsprocess.

Vilket bedrägeri har kostat oss skattebetalare mest? Juholts bedrägeri eller det faktum att privatiseringen av vården och skola har gett direktörer feta miljonbonusar och riskkapitalbolagen miljardvinster. Från skattsedeln via skolpengen rakt ner fickorna på folk som inte vet ett dyft om pedagogik, men desto mer om hur man gör snabba pengar.

Konsekvensen - ett fåtal redan rika har blivit ännu rikare med följden att vi idag har, enligt Skolverket, både en kunskapssvagare och mer segregerad skola. De rika blir rikare, våra barn blir dummare och klyftan ökar.

Antar att olyckskorparna, de som kraxarhögst när det gäller Juholtaffären, är samma skrot och korn som ropar kommunist, så fort man pratar om det positiva med att ha en stat som slår vakt om det gemensamma.

Men nu har jag fanimej tröttnat. Är ni så jävla onyanserade att ni drar kommunistkortet så fort man pratar om staten som en bra sak när det kommer till att förvalta det gemensamma och garantera solidaritetsprincipen på det för oss skattebetalares mest kostnadseffektiva sättet , så kommer jag att kontra med fascist- eller egoistjävel.

Jazzmördaren

129 eller 621?

Måndagen den 13:e januari 2012, började med att jag steg upp okristligt tidigt: kl. 04.30. Jag är helt övertygad om att dessa två faktorer i kombination - att det var måndag och den tidiga uppståndelsen (nu när vi ändå är inne på okristligheter) från dödsriket - var det som gjorde att mina synapser stod på huvudet innanför pannloben när jag väl fick mitt hotellrumskort av receptionisten runt fyratiden på eftermiddagen samma dag. Det och ett måndagsexemplariskt sifferexcerserande av en i övrigt trevlig och väldigt tillmötesgåene hotellreceptionist.

Alla vi som någon gång tvingats ut i orienteringsspåret av en visselpipsdrillande facsist i träningsoverall under gymnastikspassen i skolan, vet ju hur svårt det kan vara att hitta, om man håller kartan upp-och-ned. Nåväl, jag kan säga att detsamma gäller för de pappersetuier i vilka korten till hotellrumsdörren sitter. Särskilt om receptionisten envisas med att skriva otydligt.

- Ah, tänkte jag, rum nummer 129, och som en glad, men tröttkörd packåsna, så släpade jag resväskorna mot hissdörrarna, glad att ändå snart få komma in på mitt rum och sträcka ut mig på sängen.

Jag hade fel, apropå numret, vilket du - kära läsare - givetvis har förstått vid det här laget. Det fanns, och finns fortfarande, inget rum 129, vilket receptionisten, pedagogiskt överseende, upplyste mig om. Utan det var ju rum 621 hon hade skrivit, något som jag, till hennes försvar, också hade förstått, om jag bara bemödat mig att vidga min horisont och tittat lite vid sidan av sifferfältet.

Så vad lär vi oss av det här? Vad är sensmoralen i den här historien? tänker du. Ja, sensmoralen, om det nu finns någon, är väl att man aldrig kan uttrycka sig väl så tydligt, för att undvika missförstånd. Ett luddigt budskap kan tolkas på mer än ett sätt, som i det här fallet, där både sifferkombinationerna 129 och 621, till sin form, är lika objektiva representationer av sanningen. Men där den ena tolkningen/sanningen faktiskt inte är vad sändaren av budskapet avsåg att förmedla. Och vad än viktigare är, är att vikten av tydlighet blir särskilt viktig om mottagaren av budskapet är ett tröttkört måndagsmongo. Ett måndagsmongo, som när han blir trött, ser världen, som om han såg på den (läs: bl a läser enkla instruktioner) genom ett par sugrör.

/Jazzmördaren