söndag 29 maj 2011

Mors Dag

Modhor spini (fornsvenska för moderns spene) och ordet kona i betydelsen kvinna, som var i svang åtminstone fram till 1600-talet, samt ordspråk som "Fattig man skall icke hafue fager kona eller fethan hest" gör ju att man funderar över synen på kvinnan. Var kvinnan/modern i det närmaste likställd med kreatur enligt äldre tiders föreställning? (En vacker kvinna likställs ju i nyss nämnda ordspråk med en fet häst). Och kan språkliga begrepp och ordspråk (metaforiska överföringar) sägas visa på just detta?
Hursomhelst, som rubriken avslöjar så var det inte det, utan just Mors Dag, som är föremålet för detta blogginlägg. Bemärkelsedagen som vi i Sverige började fira 1919, och som förekom för första gången i SvD, år 1919, var ett fenomen importerat från USA. Detta på initiativ av Cecilia Bååth-Holmberg, en kvinna som tillsammans med sin make, bl. a grundade en husmoderskola 1908.
Just att skolas i husmoderlighet, kan ses som ett uttryck för att det runt sekelskiftet uppstod ett nytt, modernt, husmorsideal. Husmodern skulle - helt i linje med statsmaktens intressen - höja renligheten med friska barn och friska familjer som huvudsaklig ambition. Husmoderyrket blev ett kall, något naturgivet, som kvinnan var född till. Denna syn - det nya husmorsidealet - sanktionerades och legitimerades av vetenskapen, vilken också bidrog till att konkret formulera husmorsuppdragets innehåll, bl. a med hänvisning till hygienens betydelse för hälsan osv.

En modern kvinna som fångar in dåtidens husmorsideal om ett
rent hem, en syssla som kvinnan alltjämt skulle ansvara för.
Är det detta husmorsideal - som var i svang när Mors Dag började firas, år 1919 - som vi fortfarande hyllar?  Eller har vårt sätt att se på moderligheten förändrats, så att det vi idag uppmärksammar på Mors Dag, är något helt annat? Och är det en ren tillfällighet att husmorsidealet, som fick sin egen bemärkelsedag i och med Mors Dag, uppstod i en tid då kvinnor fick rösträtt, ökade fri- och rättigheter samt började förvärvsarbeta? Ett sätt att så att säga skriva upp värdet på det som historiskt alltid varit kvinnans lott, dvs. hemmet och sysslorna, i en tid då hemsysslorna fick en alltjämt ökande konkurrens från en arbetsmarknad som så sakteliga började öppna upp sig för kvinnor (lärarinnor, kontorister etc.).
Den frigjorda kvinnan - med sin ökade självständighet, socialt och ekonomiskt, till vilken positiva associationer var kopplade, i form av ekonomisk suveränitet, självförverkligande; genom att utbildnings- och karriärvägar för kvinnor öppnades - behövde en positiv motpol. Detta i form av ett nytt husmodersideal. En del i strategin att uppmärksamma detta ideal, var att ge husmodern en egen bemärkelsedag – Mors Dag - initierad av en av de starkaste husmorsidealisterna och den ovan nämnda Cecilia Bååth-Holmberg. Ur det perspektivet blev Mors Dag ett sätt för dåtidens etablissemang att återigen rikta ljuset på hemmets sysslor som hamnat i skuggan av den framväxande arbetsmarknaden för kvinnor. När det patriarkala samhällets juridiska skrankor sänktes för kvinnor, så kunde kvinnor kliva ut i den offentliga sfären och samtidigt bort från hemmet - den privata sfären. När den juridiska hemskon nu inte fanns kvar, så var något annat tvunget att komma i dess stället. I lagens ställe kom istället idealet. Istället började man idealisera husmodern och arbetade på sina håll enträget och oförtrutet med att förknippa husmoderlighet med kunskap och bildning. Detta för att förmå kvinnan att alltjämt stå kvar i hemmet med ena foten, medan hon med den andra tog steget ut i arbetslivet. Betraktat så, så blir Mors Dag, en dåtidens lockrop – med sina idealiserande locktoner - för att få kvinnor att bli vid hemmets sysslor, en kvarleva vars eko lever kvar än idag. Och vars ursprungliga betydelse få vet om idag.  
Skjutet från höften/Jazzmördaren

söndag 22 maj 2011

sTänGT för oMprOFileRiN9

Det har bönats, tandagnisslats i den högan skyn och betts på bara knän om att jag ska återuppta mitt bloggande. Det har till och med bildats en facebook-sekt. Och ja, jag vet, jag har varit en dålig bloggare på sistone. Vår relation, kära läsare, kan väl på facebookianska beskrivas som att ha gått från "har ett förhållande" till "det är komplicerat". Hursomhelst, min ursäkt är att jag varit alldeles för upptagen med livet. Och lite av temat ovan och en beskrivning av hur det varit tangeras väl av bilden nedan.



"Stängt för omprofilering"?
No shit, det var inte en dag försent.
(notera den spartanska korvkiosken i bakgrunden - ett solblekt plank och två lerkruke-askkoppar)

Bara att hoppas att den ansvarige för "omprofileringen" inte är densamme som layoutat och skrivit skylten.



Sörmländsk korvkiosk - stängd för omprofilering.

Eders tillgivne

J.

P.S. För er som tänkt att planka konceptet, så finns spektaklet att begrunda på Sille Krog, E4:an, södergående, tre mil norr om Nyköping. D.S.



onsdag 18 maj 2011

Jag är ensam.

När vi satt och åt, Elias och jag, så berättade han för mig, att han smugit fram och tjuvkikat i en klasskamrats dagbok. Han bedyrade att han bara hann läsa en sida. Jag bestämde mig för att vänta med den etiska pekpinnen och frågade honom om vad det stod. Han svarade:




"Jag är ensam"