Punkterad.

Cyklade till jobbet idag. Kände mig spänstig och snabb. Kände mig ung och odödlig.

Jag visualiserade mig i den rosa ledartröjan och Arnöleden var den sista slutspurtsrakan innan målgången i Tour de France.

Solen sken.

Världen log och hejade på.

Ända tills en senig åttioårig gubbjävel med knarrande knäleder och tjocka åderbråck - blå som isländska glaciärälvar - cyklade om mig.

Jag sjönk ihop fullständigt. 

Punkterad och förnedrad.

Korpulent fet, kutryggad och uråldrigt urgammal - söligare än en mördarsnigel med paltkoma.

Jag visste att cykeln var en dålig idé.

J.