Jag är inte bara pappa, jag är Voldemort också.

I en tid när kärleksförklaringar och annan kommunikation förmedlas med torftiga elektroniska bokstäver, endera via sms eller mail eller på facebook, så är det förbaskat rart att få något handskrivet till sig. Det handskrivna är på något sätt ett tecken på att avsändaren investerat lite mer möda och känsla än det ögonblick det tar att knåpa ihop ett sms.

Häromkvällen hände det mig, då min sjuårige son, Elias, stack åt mig ett handskrivet kuvert. På baksidan stod det..

- Hm, tänkte jag, det här bådar gott.

Jag vände på kuvertet och där stod det..

- Fler hjärtan, det här är bra, tänkte jag, rörd av stunden och min sons fina gest. Jag öppnade kuvertet och där stod det..

"Mörkrets herre heter Voldemort är min pappa!!! Och jag är Harry Potter!! Och jag är best!!!!!! Och pappa är ocså bra!!!!!!"

Jag blev ju onekligen en smula konfunderad. Att det var något bra, det stod det ju uttryckligen:

"Och pappa är ocså bra!!!!!"

Men jag blev ju, och är fortfarande, lite osäker på hur man ska tolka det: att ens son ser en som mörkrets herre - och inte vilken mörkrets herre som helst - utan självaste Voldemort.

Är det bra eller dåligt betyg på ens föräldraskap och roll som pappa? Jag vet inte. För det är väl inte utseendemässigt som han tycker sig se likheten?

Eller?

Jazzmördaren?

Voldemort?

Hursomhelst, tillsvidare så tror jag nog i alla fall att jag ska ta det som ett bra betyg:

- Jag är inte bara pappa, jag är Voldemort också.

Jazzmördaren.