Söndaghen den XXVI anno MMXI.
Daghanteckning rörande Tudor & dennes hiskeligt kliandes endalykth.
Tudor är nu avmaskifierad efter midsommarhelghens eskapader. Döm om min & husmors förvåning när det visade sig att det inte var mask vi sett sprattla i den lille gynnarens ändalykth. Nej, det som vi trott var mask visade sig ju vara de spretande ändarna på Ryttmästare af Helsporrhes försvunna knätofs. Måntro den gamle kanaljen blev glad att återse den igen, ty den hör ju till folkdräkten som självaste Artur Hazelius bar på invigningsdagen. Tudor fick synnerligen stränga bannor samt ett varnande finger från husmor. Husmor tillsåg även att den lille rackaren blev utan chex denna morgon. Men jag stack åt honom en bisquite, så fort husmor avlägsnath sigh & återgått till att överantwarda utförandhet av tjänsthjonens plikter & dagenhs bestyhr (tvaghningh & manghel av södra flyghelns lakan).
Nu stundar Söndagsgudstjänst med därtill hörande kaffe. Må hända, så haver pastorn med sig de engelska minthbiscuiterna - de var ju förbålt goda. Om det jag bedjer en bön, så att Guds försyn föranstaltar ett dylikt arrangemange. Det och att Hans Maj:t Konunghen och Staatsminister Reinfeldht haver hälsan uti sitt alltidh räättvisa regemente.
Vid pennan
Grefve Stiegh A.J.L. von Tratt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar