..men som redan vid dörren fick vända om som det skägglösa fejk han var.
Sjuåringen sa till mig idag: - Pappa, är det en fejktomte som kommer imorgon, så kastar jag ut'en. Resterande dagen, mitt uppe i brinnande julrusch, så har han tagit varje tillfälle i akt att berätta hur man bäst avslöjar en låtsastomte, vilka kännetecken man ska titta efter osv. Lugnt, sakligt och metodiskt - på ett sätt som skulle få CSI-teamet att anställa honom på direkten - har han betat av en hel lista, som t ex det klassiska skäggrycket, att fejktomtar har kuddar istället för riktigt bukfläsk, och hur man ser skillnad på det, att riktigt tomteskägg har grövre struktur än syntetskägg, osv.
Det hela började förra julen, då sjuåringen och hans kusin avslöjade tomten på toaletten. Det som tagit år för mig att bygga upp, med bl a utställda tallrikar med risgrynsgröt och tända lyktor, raserades som i ett trollslag. (Tack J för att du traumatiserade min son och gjorde honom till en fullblodscyniker). Nu är det jag som får plocka upp spillrorna efter en krossad tro på den riktiga tomten. Och något säger mig att det kommer krävas en insats värdig en Oscar att limma ihop skärvorna. Om det inte redan är försent.
Aldrig har väl jag känt en sån prestationsångest över en sån skitsak som att gå ut för att handla tidningen.
Finns det någon här som känner sig manad att ta jobbet istället för mig, så skulle jag vara jävulusiskt tacksam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar