Eller det var en gång ett glas vatten.
Afrikanska kvinnor på den afrikanska landsbygden tillbringar sex timmar om dagen på att skaffa vatten. Lika lång tid som det tar att med bil åka från Nyköping till Ullared och tillbaka. Tänk om kroppens belöningssystem hade belönat oss (triggat dopaminet) på samma sätt när man skänker pengar till välgörenhet som den gör när man shoppar?
Visst, det hade ju inneburit att livet hade blivit tuffare för oss andra. Vi hade fått klara oss utan kinesisktillverkade plasttomtar och andra livsnödvändigheter. Detta på bekostnad av att afrikanska flickor hade kunnat gå kvar i skolan, trots att de fått sin menstruation. För just bristen på vattentoaletter, tvingar många afrikanska flickor att hoppa av skolan till följd av att det just saknas en sådan förgivettagen banalitet, som tillgång till rinnande vatten och toaletter utgör för oss västerlänningar. Om vi nu lagt pengarna på bistånd - som vi annars skulle spenderat på kinesiska plasttomtar och andra livsnödvändigheter – hade ju problemet, om inte varit ur världen, så åtminstone en god bit på väg att lösas.
Fattigdom och brist på vatten är – som du givetvis redan noterat – även en jämställdhetsfråga. Det är kvinnor som hämtar vatten; det är kvinnor, som pga sitt biologiskt determinerade öde – menstruationsdebuten – måste avstå utbildning. Att fattigdom är en ojämlikhet i avseendet att den drabbar olika mellan män och kvinnor, där kvinnor och barn drabbas hårdast, är ingen nyhet. Det är så långt - så långt som vi nu har kommit - en historiskt beständig realitet.
Jag vet att det är lätt att vifta med moraliska pekpinnar och att jag borde börja med att profetera i mitt eget hus: leva som jag lär och så vidare. Jag är ju trots allt inget undantag från biologin. Även jag har smakat belöningens sötma och shoppat loss. Och jag vet att det är svårt att åberopa humanitära känsloargument mot den biologiska realitetens logik. Dopamin och hjärnans belöningssystem är ju en uråldrig biologisk mekanism, en produkt av evolutionen, som inte låter sig åsidosättas av ett ynkligt blogginläggs tafatta argument.
Det vet jag.
Faktum, apropå evolution, är att man skulle kunna tala om ytterligare en evolution - utöver den Darwinistiska - nämligen en symbiotisk evolution mellan människans belöningssystem och det ekonomiska strukturernas utveckling. En symbiotisk evolution, där människans belöningssystem har varit den konstanta biologiska faktorn, medan de ekonomiska strukturerna har förändrats i relation till denna biologiska koefficient. Resultatet ser vi idag. Vi lever i en BNP- och tillväxtorienterad värld, där ekonomiskt välstånd bygger på efterfrågan, och där efterfrågan i sin tur har sin starkaste advokat i människokroppens belöningssystem. (Ideologiernas funktion och hur människors föreställningar och kulturellt insocialiserade beteenden, med avseende på bl a vilken könstillhörighet man har, är ju andra faktorer som måste tas med i beräkningen. Dock finns det inget utrymme för det här. Här får vi nöja oss med att konstatera att mäns och kvinnors belöningssystem tycks reagera olika på olika ting. Som ett väldigt förenklat, nästan stereotypt, illustrativt exempel på detta, så förhåller det ju sig så att få män tycks bli dopamin-boostade över en Gucci-handväska, medan få kvinnor blir alldeles till sig av att få en Hilti-borrmaskin i julklapp).
Hursomhelst, min tanke med ovan förda argumentation - vars röda tråd snarare är ett nystan än en tråd – var ju inte att skriva någon på näsan. Jag ville bara dela med mig av reflektionen som jag gjorde häromdagen, när jag gjorde något så banalt och trivialt som att hälla upp ett glas vatten. En sådan där reflektion, som vi alla gör då och då, när vi stannar upp för ett ögonblick och låter tidsandan och tidens tempo rusa förbi. En sådan där stund, när vi faktiskt reflekterar över oss själva och våra vardagliga göranden och låtanden, och dessutom sätter in allt detta i ett större sammanhang. Ett sammanhang, som i stora delar består av andra människors liv och livsvillkor.
Så, över till dig:
- Hur långt har du till ditt vattenhål?
(Källa: http://www.unicef.se/nyheter/2010/11/28/vatten-och-sanitet-avgorande-i-kampen-mot-fattigdom).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar