Drömprinsen.

Så har det hänt.
Det alla väntat på, utan att för den delen vetat om att det är just det här som de väntat på (och så är det ju med tekniska inovationer idag: den tekniska utvecklingen skapar behovet, istället för som det var förr, då behovet drillade den tekniska utvecklingen).

Hursomhelst, nu har det hänt.

Jazzmördaren har nu tagit upp kampen med Match.com och de övriga dejting- och matchmakingsidorna, som profiterar på några av vår samtids största folksjukdomar:

ENSAMHET & OLYCKLIG KÄRLEK.

Jazzmördaren gör det dock utan vinningslystnad, som ett utslag av Jazzmördarens bottenlösa brunn av generositet, ty tjänsten är gratis, och befriad från alla smutsiga baktankar och profithunger. Tjänsten, som kallas Drömprinsen, drivs istället av en ideologisk övertygelse, och vår ideologi är:

KÄRLEKEN.

Idén väcktes när Jazzmördaren fick sig till buds en historia om en sån där fullblodsnarcissist, som gökar runt, gärna med två, tre, eller flera donnor samtidigt. Herrn ifråga, vi kan kalla honom Ivan-Hoe*, är tydligen en skrävlare av rang, och för att bevisa sin manlighet, boosta sin självkänsla och därmed lyfta den från botten, och samtidigt etablera sig på toppen av den manliga näringskedjan (efter principen: en man som ligger runt, utan att visa vare sig hänsyn och respekt mot kvinnor, får respekt av sina manliga medkonkurrenter och vinner aktning), så luftas erövringarna offentligt bland de manliga kamraterna (efter frågeställningen/principen: - Om ett träd faller i en skog utan en levande varelse, hörs det då när det faller? Bäst då att ta det säkra före det osäkra, och väsnas så mycket man bara kan).

*Hoe: a man or a woman who fuck anything with two legs (källa: http://www.urbandictionary.com/define.php?term=hoe)

Företeelsen är inte ny - den att manliga erövringar, för att de ska tillerkännas något som helst värde, och därmed ge mannen status bland andra män, måste offentliggöras - synas och höras - i andra mäns ögon och öron. Denna företeelse tillämpades t ex redan under medeltiden, av riddare som tornerade och slogs sinsemellan - förvisso inför en kvinnlig publik - men ytterst för att vinna respekt i andra mäns, företrädesvis riddares, ögon. Det var männen som var de verkliga åskådarna. Att vinna den kvinnliga publikens gunst, genom att strida för henne, och i kväden och dikter ställa henne på en piedestal enligt den höviska kärlekens alla regler, var således inte det primära, utan av underordnad betydelse i sammanhanget. Det primära, det i allt överordnade, var istället att inför de andra männen, i den homosociala gemenskap, som riddarnas värld utgjorde, visa upp sin framgång. Kvinnorna var således bara statister, birollsinnehavare, medan männen var huvudrollsinnehavarna på arenan där den manliga statusehierarkin konstruerades.

Och det är ju i ljuset av detta fenomen, ett fenomen som hör tolv- trettonhundratalet till, som det är lite smått anmärkningsvärt att se och höra om att få saker faktiskt har förändrats och att denna praktik fortfarande praktiseras i vissa homosociala gemenskaper och av vissa - inte alla - individer, eller om man så vill, primater tillhörandes hankönet.

Med homosocial menar jag att det i dessa miljöer och sociala sammanhang endast förekommer män. Män som pratar med andra män och män som i sin tur lyssnar på män. Även om föremålet och ämnet för samtalet är kvinnor, så deltar kvinnorna inte. Att i fysisk bemärkelse släppa in en kvinna i detta sociala sammanhang, skulle vara som att släppa in en katt bland hermelinerna. För så fort en kvinna skulle ta sig in i samtalssituationen, som en "fullvärdig" samtalspartner, så skulle reglerna för vad man ska/bör prata om - i detta sammanhang, ämnet kvinnor, och framförallt hur man gör det, t ex att kvinnor är objekt, föremål för mannens jaktinstinkt - åtsidosättas med omedlbar verkan. För i det heterosociala sammanhanget, där både män och kvinnor ingår, är kvinnan en jämlik individ, värd respekt och tillerkänns ett värde som subjekt av männen. Ja, vissa män växlar, när de går från den homosociala till den heterosociala gemenskapen, från en stereotyp, det manschauvunistiska svinet, till en annan: svärmorsdrömmen. Och i det sistnämnda, så lägger de gärna på ett så skinande och gnistrande vitt vägvinnande denevitleende, att det med lätthet skulle få 1000 svärmödrar att svimma av solsting.

Visst, de kontextuella sammanhangen, som t ex matriella betingelserna har ju givetvis förändrats, som t ex att vi idag kör runt i Porschar och andra kukförlängare istället för att med lans och rustning rida runt på hingstar med färgglada schabrak. Men principerna och spelreglerna för hur män vinner mäns respekt och aktning, har på sina håll inte förändrats alls. Detta drygt 700 år efter medeltiden, riddarna och tornerspelens storhetstid. Detta i en tid då vi i västvärlden lever med självbilden av oss själva som moderna, civiliserade och sofistikerat raffinerade människor. Detta i en tid där begreppet medeltid används om företeelser som anses förlegade eller föråldrade.

Hursomhelst, åter till saken.
Jazzmördarens Kärleksteam har nu arbetat en tid med konceptet som vi kallar Drömprinsen. Tekniskt sett så fungerar det lite som de där elektroniska krya-på-dig-hälsningarna som är i svang och bruk ute i sms-trafiken och på de sociala medierna, företrädesvis facebook. Jag tänker på ihåliga plattityder som "styrkekramen" och andra liknande fraser hämtade ur den oändliga uppsjö fraser från den gravt lobotomerade enfaldens handböcker i efterbliven kommunikation.

Styrkekramen skiljer sig från den vanliga kramen genom förledet "styrke". Styrkekramen sänds på elektronisk väg, i avsändarens akt och mening, för att ge mottagaren av styrkekramen, styrka. Vi har således att göra med ett synnerligen potent verknings- och botemedel för att få någon stackars krake på bättringsvägen (i skrivande stund har vi inte klart för oss om detta ska kategoriseras som alternativmedicin). Hursomhelst, ni må ju tro att de tekniskt ansvariga i Jazzmördarens Kärleksteam har grubblat sig gråa i håret över hur detta egentligen går till. Gåtan har sysselsatt oss dag som natt. Detta tills imorse, då en av våra tekniker, med badskumsvit mikrofonfrilla runt den flaxande genitalien, sprang upp ur badkaret, vrålandes:
- Eureeeeeeeka! 

Senare på morgonmötet, skisserade, nyss badande, genitalieflaxande och vrålande tekniker, lösningen på denna Gordiska knut. Detta i form av hieroglyfiska ekvationer på whiteboardtavlan. Mangrannt föll mötesdeltagarnas hakor ner på konferensbordet (En mötesdeltagare slog hakan så hårt att käken gick ur led och två hörntänder ploppade ut, en annan, med en i sammanhanget mindre gynnsamt utformad spetshaka, fastnade med hakan i kaffekoppen och såg ut därför ut som en faraostaty - vilket, en tredje, mindre medömkande mötesdeltagare, menade just var en passande inramning till nyss nämnda hieroglyf-ekvation).   

Tanken är att grodan - ett synnerligen spänstigt och välartat exemplar av arten Grodor-som-förvandlas-till-prinsar-om-man-kysser-dom - som Jazzmördarteamets främsta herpetologer fann ute i sankmarkena i krokarna av Ängstugan, och som syns i bild nedan, ska råda bot på våra kvinnliga, och för den delen även manliga, läsares ensamhet och försmåddhet. Särskilt ni som råkat ut för fenomenet som beskrevs ovan - ni som någon gång fått kärlekens och hoppets råg gjuten i ryggraden, så där så ni sträckt på er på ett sätt så ni nästan svävat fram. Detta för att i nästa stund brutalt knockas till marken av insikten om att ni rusat in i världens största ärkenöt och svin.

Tjänsten Drömprinsen är särskilt för er.

Gör så här: pussa på grodan på bilden nedan.

Våra tekniker har tagit fram en trojan som installerades i drivrutinerna för ditt bildskärmskort i och med att du klickade in på Jazzmördarens blogg. Hur det fortsättningsvis går till, är en superhemlig företagshemlighet, hemligare än julmustreceptet. 

Nu förmedlas din puss, inklusive IP-adress etc, på elektronisk väg till en av de grodor som vi har kopplat till elektrodplattor i vårt laboratorium. Avvakta, och snart nog, efter en sisådär två till tre dagar, så bör du ha träffat på din hett eftertraktade
Drömprins.

Och jo, tjänsten var ju gratis, men den altruistiskt lagde, kan för all del skänka ett bidrag till valfri frivilligorganisation (förslagsvis BRIS, Rädda Barnen, SOS Barnbyar eller någon kvinnojour ute i landet).

Jazzmördaren & Kärleksteamet

Detta är den finstilta texten. Tänk på att bildskärmar är känsliga. Jazzmördaren avsäger sig alla former av skadeståndsanspråk som kan uppkomma som en följd av att en läsare tagit instruktionen att pussa grodan på fullaste allvar. Avlägsnandet av eventuell läppglans och läppstift på bilskärmen ansvarar således INTE Jazzmördaren för. Detta ankommer läsaren själv att ansvara för. Jazzmördaren är och förblir en i stora delar ironisk blogg. Den som inte har begripit det vid det här laget, kan dra åt helvete. Eller ännu värre - läsa BlondinBellas och andras idiotbloggar istället.

Jazzmördaren.