Har fått höra att Jazzmördarbloggen är en tungtrampad historia - att jag är ute och cyklar. Och jag är beredd att hålla med. Visst är jag ute och cyklar, men det är också mina första vinglande tramptag. Så snälla, ha överseende, släpp inte taget, var mina stödhjul, tills den dagen jag hittat formen och cyklar i mål.
Fast sen så, det är klart, just nu har jag kört i diket och sitter trumpet och glor på alla andra förbipasserande vackra vinnarbloggar. Men det är ju en fråga om motivation. Det och en paralyserande hänfördhet.
Tack för den konstruktiva kritiken
Adjökens
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar