Idag står jag inför följande val 1) Glädjeskutta ut och omfamna världen och krama första bästa besjälade varelse (människa, kanin eller mördarsnigel). Göra snöänglar i snön och sjunga ”Hej mitt vinterland” på klämkäckt Carolamanér. Det eller så 2) Bannlysa mig själv från mänsklighetens gemenskap och värme, och istället umgås med Vindens skugga.
Bligar ut genom mitt öststatsskitiga fönster - som hämtad ur en Roy Andersson-film; färgmättnaden är på botten, axlarna slokar och ansiktet är grått, livlöst och glåmigt - och utanför det anorektiska vinterlandskapet, som mer än en Jenny Nilssonidyll, liknar en antikvaries mjällfjällade mossgröna cardigan.
"Snöänglar?"
Vem är det jag försöker lura egentligen?
Fuck it. Jag tror jag röker mina polska cigg, perforerar trumhinnorna med Niotumsspikar och botaniserar bland bokbladen istället för att mingla bland köttstyckena.
Adjökens.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar