Ja, då kommer han med mustaschen..

..dom andra, dom har ingen chans?

Socialdemokraterna har lanserat Håkan Junholt som partiledare. På SVT:s Debatt påstods det att han har en Saddam-mustasch.

EN?

Ursäkta mig, men man behöver ju knappaste någon avancerad sifferexcercis med kulram eller dylikt för att se att det inte stämmer. Det räcker ju med att ta en titt på bilden nedan.

Jag får det till, vänta nu, en, två, tre - TRE mustascher!

Och samtliga är ju bannemej så matiga och frodiga så att jämföra dem med Tom Sellecks Magnum-mustasch skulle vara som jämföra biltvättautomatens borstar med ett  knippe persikofjun.

Hursomhelst, socialdemokraternas valberedning lanserar alltså en partiledare, som inte har en, utan tre Saddam Hussein-mustascher. Detta i en tid då en majoritet av svenska folket - åtminstone när det gäller de yttre attributen - föredrar att statsministrar ser ut som vår folkäre barnbokstecknade Alfons Åbergs "Men in-in-te-e så-å-gen"-pappa.

(Ja, minus filttofflorna, ylletröjan och pipan då).

 Således - en diktator mot Alfons Åbergs pappa.

I mina ögon är det ett förbannat djärvt drag av den socialdemokratiska valberedningen: att ställa någon som utseendemässigt associeras till diktatorn Saddam emot någon som i sin framtoning snarast associeras till en folkkär barnboksfigurs alter ego. Här tro jag verkligen att Junholt kommer att behöva all hjälp han kan få. Och ja, jag vet, det är det politiska sakinnehållet, och hur det förmedlas, vilket i sin tur ankommer på den presumtiva partiledarens förmåga att uttrycka det, främst genom dennes charm och retorisk förmåga, som ska, eller bör, ha mest relevans för kandideringen. Men det går inte sticka under stol med att utseendet har en stor betydelse i sammanhanget. Särskilt stor betydelse har det ju för det första intrycket som människor får av någon, vilket i sin tur har en stor roll för fortsättningen. För att inte nämna medias och bloggosfärens utseendefixering och fallenhet för att karikera maktens folk både språkligt (satir, raljans osv) och i bild (skämtteckningar osv). Det behöver ju i sig inte vara Junholt till last, se bara på Helt Appropås karikatyrer av Birgitta Dahl och Ingvar Carlsson (en talande skosula). All publicitet, är ju som bekant bra publicitet.

Men jag tror ändå Junholt behöver sig en knuff, så jag förslår - i egenskap av självutnämnd partistrateg och i min egenskap av att vara en hjälpsam jäkel - Thore Callmars Orkesters "Mustaschen", som ett utomordentligt passande stycke pampig marschmusik att ackomapnjera den gode Junholt varhelst han nu än går. 

"Mustaschen" handlar om en mustaschprydd dansant herres segertåg inför sina manliga konkurrenter på dansbanegolvet. "De andra har ingen chans" och det tack vare mustaschen. Min tanke är att den ska kunna spelas närsomhelst Junholt gör entré; exempelvis hos Skavlan (vilket jag tror kommer att ske vilken dag som helst), men även i andra sammanhang (t ex bilkorteger där Partiledare/Statsminister Junholt vinkar till de svenskflaggeviftande blondinerna som niger käckt i sina flätor och folkdräkter - nej, vänta nu, det här är inte USA, och inte kungafamiljen vi pratar om, utan en potentiell socialdemokratisk statsminister. Glöm det. Tror ju i och för sig inte att en borgerlig statsminister hade haft något emot det, men ändå, Junholt är ju sosse, så glöm det). 

  

Hursomhelst, så tror jag det skulle bli succé. Tänk, kanske kommer vi att få höra "Mustaschen" bröla ur Folkparkens småspruckna PA-anläggning på Första Maj tillsammans med klassiker som Internationalen?

(Till medlemmarna i Thore Callmars Orkester. Går det här vägen, så ska jag fanimej ha tio procent av STIM-intäkterna. Okej? Bra. Tack). 

Hörs & Störs

Jazzmördaren